Spypåse

Vi var i Trysil under helgen för att fira min mamma som fyllt 50. Det var flera år sedan som vi var där sist och det var väldigt roligt att umgås med familjen. Gården ligger på ett fantastiskt vackert ställe i bergen alldeles intill älven. Det går att fiska genom fönstret på jaktstugan där vi låg och sov. Tyvärr var myggen helvilda och stack hål så att det rann blod i nacken på alla våra små.

Det är ju lite svårt att åka iväg så där med Nelia och Lilja men det gick ganska bra. Bilresan tar ungefär 8 timmar en väg och som tur var så sov de bort det mesta av resan. Eftersom det är så långt så fick vi stanna och mata dem en gång på vägen. På vägen hem igen fick vi åka länge tills första snabbmatsrestaurangen dök upp, så vi var alla hungriga när vi hoppade ur bilen.

Just den här restaurangen var inget bra val. Det var väldigt litet och trångt och alla hade precis som oss tagit första bästa stället och kön var därför lång. Vi hittade ingen mikro så både Nelia och Lilja fick äta gröt. En mamma som satt vid bordet intill stirrade när jag satte fram alla grejorna på bordet. Det är mycket som skall med när det vankas mat, grötpulver, termos med varmt vatten, kallt vatten, 60 ml sprutan för gröten, 20 ml sprutan till vattnet, sked och våtservetter. Kvinnan intill fortsatte att stirra när jag gav Nelia gröten genom slangen.

Kön var så lång att jag hann både göra i ordning maten och tjejerna hade nästan ätit färdigt när vår mat kom på bordet. Äntligen fick jag börja äta. Lilja fick smaka på milkshaken och då tänkte jag att Nelia också skulle få det…. Hon brukar ju älska det. Nelia fick en tiondels milliliter milkshake i munnen och blev genast glansig i ögonen och alldeles röd runt ögonen, som hon brukar bli när hon blir illamående. Vi försökte avleda hennes uppmärksamhet och trodde att vi lyckats men snart så kom all mat upp. Jag hade en spypåse som jag stulit på akuten redo intill mig och jag var snabbt fram med den och fångade upp det mesta. André torkade upp på golvet och jag torkade av Nelia och mig. Familjen intill stirrade. Jag visste inte åt vilket håll jag kunde titta.

För en tid sedan så frågade jag habiliteringen om det var möjligt att få spypåsar genom dem. De hade tidigare sagt att allt sådant som vi normalt inte kan få tag i själva skulle vi få hjälp med. Vi får alla sprutorna till maten och vi har fått en träningsmatta. Matstolarna har vi fått låna, de är förresten oumbärliga. Vi har också fått låna särskilda golvstolar och ett litet bord som de skall kunna leka vid ståendes. Jag trodde att spypåsarna var ett självklart hjälpmedel som vi kunde få hjälp med men det fick vi inte. Nu har jag inga spypåsar från akuten kvar eftersom jag bara tagit med mig två stycken, så nu har min syster och jag letat efter sådana på nätet. Hon hittade 15 stycken spypåsar för 99 kronor i en webshop och det får det väl värt.

Det tråkiga med spypåsar är att de sällan är i närheten när vi behöver dem men om vi har några stycken så kanske jag kan placera ut dem lite här och var. Men som när jag matar Nelia borta är det skönt att ha med en spypåse i fall att. Det är så mycket jobbigare när hon kräks borta hos någon, som för några veckor sedan när hon spydde hemma hos min syster Line. Line tog alla barnen utomhus men Nelia som var nerspydd från topp till tå fick sitta kvar i den nerspydda matstolen. Jag fick torka golvet, vägen, garderoben, listerna, elementet, stolsbenen, ja överallt inom en och en halv meters radie. Jag stod på mina knän och grät av vanmakt över att det aldrig kunde bli bra… Jag tittade upp på Nelia och hon började gråta så djupt och tröstlöst. Vi grät på kapp men jag försökte trösta henne och sa till henne att det gör inget, jag älskar dig… Det var en stund jag aldrig kommer att glömma, hennes darrande läpp. Jag slutade att tycka synd om mig och började tycka synd om henne. Lilla Nelia.

Några har frågat mig om inte Nelia blir nyfiken på mat när hon ser sin tvillingsyster äta. Det borde ju vara en fördel att ha en tvilling i den här situationen. Men än har det inte förändrat någonting. Jag kan till och med nämna en gång som Nelia kräktes när hon såg Lilja äta. Hon har ju även kräkts av lukt. När jag har burit på henne och ätit ostbågar, ost, banan eller yoghurt har hon blivit illamående och kräkts. Jag har lärt mig att akta mig för att äta sådan mat i hennes närhet.

Ikväll känner jag mig väldigt ensam. André är som vanligt på jobbet i Norge och det är jag ju van vid, men Juni och Ervin är hos farmor och farfar. Det är väldigt sällan som de båda är där. Det känns tomt. Även om de sover vid den här tiden så vet jag att de är där och att Ervin kommer in till mig på natten. Jag har bestämt mig för att ta med mig Lilja i sängen inatt. Hon är så mammig nu för tiden och har ett så starkt behov av närhet från mig. Inatt har jag ju inga andra barn som trängs i sängen så jag får väl passa på. Det skall bli riktigt mysigt. Jag kan tyvärr inte ta lilla Nelia för jag är rädd att hon skall bli uppriven och kräkas. Hon är alldeles nymatad i sömnen nu.

Älskade barn