Vi har varit hemma på permission under dagen både igår och idag. Det har varit skönt att få komma utanför dessa fyra väggar. Nelia är sitt vanliga jag på dagen men hon tappar i syresättning så fort hon somnar. Nu ikväll innan hon somnade så låg hon faktiskt på 99-100 % men så fort hon somnat sjönk hon till 89 %. Sjuksköterskan ringde läkaren för att höra om det behövdes någon syrgas. Vissa ligger normalt lågt i syresättningen och vad jag har fått höra är att man ligger lägre i sömnen. Läkaren tyckte ändå att Nelia borde vara över 92 %. Detta innebär med största sannolikhet att vi får sova här ännu en natt, då är vi uppe i tio dagar…
Historien upprepar sig för vi blev kvar i tio dagar då Nelia hade RS i mars 2010. Det var samma då att vi kämpade för att bli av med syrgasen på natten.
Hon är i alla fall väldigt pigg och håller sig vaken från morgon till kväll. Hon somnar inte ens i bilen. Häromdagen lärde hon sig höger och vänster och berättar vart vi skall när vi kör fram och tillbaka.
Det var ju nyårsafton igår och jag satt här ensam vid tolvslaget. Personalen frågade om jag ville ha ett glas pommac att skåla i, väldigt omtänksamt men det kändes inte givande att sitta själv och skåla. Det är bara att bita ihop och se glad ut 
Fy vad tråkigt att sjukhusvistelsen har blivit så långdragen. Vet själv hur det känns, jag låg inne med båda mina grabbar i påskas pga av lunginflammation och rs. Den gången totalt 9 dagar. Anledningen var den samma som för er, alltså svårigheten med att syresättas sig till fullo nattetd.
Hoppas hoppas nu att N fixar att syresättas sig även nattetid så att ni snart får åka hem.
Krya på er!!
Tack Cindy!
Vi har blivit utskrivna idag och jag skall skriva lite om det ikväll.
Så härligt att somna i sin egen säng i natt!