Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2008

En dag till

Nelia är så duktig. Hon ligger fortfarande utan syrgas, men får sig en skvätt då och då om hon behöver det. Det kan ju vara riktigt jobbigt när man skall sköta magen och är så liten. Det kan också bli jobbigt när magen börjar bli mätt och rund. Lilja ligger stadigt och hon har till och med haft perioder då vi har kunnat sänka syrgasnivån till 26 %. Jag är helt övertygad om att Lilja snart också kan slippa syrgasgrimman. Hon har ju hamnat lite efter eftersom hon blev ductus-opererad senare än vad Nelia blev. Hennes framgångar brukar bara vara några dagar fördröjda om inte samtidiga. De är så starka båda två.

Idag var det dags att kolla värdena på tjejerna. Nelia har nyss blivit stucken och jag var vid hennes sida och höll om henne. Sjuksköterskan stack henne i handen och vred på den för att få ut lite blod. Som vanligt var det svårt att få ett litet bidrag från Nelia, hon behöver ju det lilla hon har själv och håller hårt i det. Det är som om hon stänger av kärlen. Hon grät ett riktigt förtvivlat bebisgråt och det kändes djupt i hjärtat på mig. Det låter väl inte riktigt så som en fullgången bebis låter men som om man ger en ”vanlig” bebis lite helium kan jag tänka mig. hennes värden var i alla fall bra. Blodvärdet har stigit ytterligare från 102 till 107. Detta ordnar hon själv, här behövs inga fler blodtransfusioner. Kalium och natrium var dock något lågt så de kanske får sätta in det i medicinlistan igen.

Jag har förresten flyttat in i ett rum på ”insidan” idag. Jag har ingen egen toalett längre men jag kan i alla fall ta med tjejerna in på rummet. Där finns uttag till övervakningen som är kopplad till personalens monitorer ute i ”torget” som de kallar det. Jag får väl prova att ta med dem senare idag. Det blir ju lite mysigt att få sitta ensamma. Jag kommer dock bara att ta med en tjej åt gången eftersom de inte tänkte på att det ibland kan behövas två uttag till tvillingar när de byggde om avdelningen för ett tag sedan. Det är visst alldeles för dyrt att ändra på det nu.

Jag fick ett tips från en tjej att det fanns en babytravel-vagn till salu på nätet och jag kollade in den. Det var precis en sådan som jag vill ha! Snygg grön färg och allt plus att det följde med två stycken mjukliftar och två skötväskor. Billig var den också. Tyvärr var den ju redan paxad. Otur. Jag skall iväg idag till babyproffsens butik och se vad de har, men det blir så dyrt att köpa allt nytt. Vi får se hur det blir.

Nelia är med in på mitt nya rum.

 Söta lilla Nelia

Read Full Post »

Ingen syrgas

Idag gjorde Nelia mig mäkta förvånad. När jag kom in till tjejerna på morgonen så låg hon som vanligt där med syrgasgrimman på, men när jag tittade på ratten på maskinen så var den inställd på 21 %. Det är ju detsamma som procenthalten i vanlig luft. Hon låg länge stabilt utan att dimpa ner i syresättning. Efter några timmar bestämde vi oss för att ta av grimman samtidigt som hon fick ta sig ett bad. Helt otroligt vad duktig hon är. Jag är väl medveten om att hon kanske inte klarar att hålla sig stabil utan extra syrgas, men det hjälper inte att jag försöker vara beredd på det, jag blir ledsen ändå om hon får grimman på igen.

Nelia vägde idag 1500 gram! Lilja väger lite mer med sina 1545 gram igår.

Just nu är jag hemma för att tvätta lite kläder och tömma kameran bland annat. Det var några dagar sedan som jag träffade André och barnen. Juni har saknat mig mycket och hon har hela tiden hoppats på att min bil plötsligt skall stå parkerad utanför huset när de kommer från dagis. När barnen nu kom hem och fick se mig blev de jätteglada och jag kände mig hemsk som inte vågade pussa och krama på dem ordentligt. Ervin är lite dålig och snorar och Juni har ju nyss börjat på dagis med medföljande ny bakterieflora. Därför gick jag nu och spritade mig hela tiden och kände mig arg och ledsen. Jag är så trött på den här ångesten över att kanske dra med mig någon sjuka till flickorna. Jag får ju inte heller bli sjuk eftersom jag skall börja amma tjejerna. Vi ligger i hårdträning kan man säga. Jag försöker att ta dem båda till bröstet varje dag nu och de visar ett stort intresse av att lära sig amma. Lilja försöker om och om igen att få ett ordentligt tag om bröstvårtan. Hon vet precis hur det skall gå till men det är svårt när man är så liten. Nelia vet hon med men hon blir lätt trött av alltihop. Mitt största bekymmer är att hitta den rätta ställningen så att jag kan sitta bekvämt med dem. Det har gått väldigt bra med amningen av de större barnen men det är inte riktigt samma sak den här gången. Jag hoppas att vi lär oss snart så att vi kan komma hem någon gång.

Jag är förresten jättestolt över att min mjölkproduktion har börjat öka igen. I början hade jag massor med mjölk och var ganska mallig över det. Jag kunde till och med donera 6 ½ liter mjölk nere i Lund vid flytten till NÄL, men över två månaders pumpning har satt sina spår. Det tär på orken att varje dag, helst var tredje timme, behöva dra fram rena flaskor och pumpa. Till slut fick jag inte fram mer mjölk än vad tjejerna behövde varje dag. De hade gått om mig. När jag fick reda på det blev jag väldigt pressad att få upp produktionen igen. Jag vill ju kunna amma dem vilket hela tiden har varit mitt mål med den sabla pumpningen. Jag skulle bli så ledsen om vi var tvungna att ge tjejerna mjölkersättning. Jag fick råden att sova och äta ordentligt. De sa också till mig att börja pumpa minst en gång på natten och att dricka mycket vatten. Jag kämpade flera dagar med väckning på natten och att ständigt vara kissnödig utan att något hände med mjölken men tillslut har det visat resultat. Det kan väl också ha att göra med att jag kan sova lite mer ostört på sjukhuset än hemma med barnen som kommer in och hoppar på oss varje morgon. Nu kan jag slappna av och se framåt igen. Det där med mjölken ordnar sig. Nästa bekymmer blir hur man ammar två små samtidigt, vilket är ett mer angenämt problem.

Min syster Line kom en stund och alla mina tre flickor fick varsina söta halsband som Line har gjort själv. Hon är jämt så omtänksam och jag älskar henne för de små grejorna hon gör. Som att hon rensade kylskåpet då vi var borta så länge i Lund och som när hon pysslade ihop fina välkommen-bebis-kort till Nelia och Lilja.

Read Full Post »

Bokföring

Nu har jag precis kommit ikapp mig med mitt företags bokföring. Jag lämnade allt vind för våg då jag åkte in med ambulansen den 29 november förra året. Skattedeklarationen för oktober kom aldrig in och för det fick jag böter. Det har jag överklagat och jag väntar på beslut. Skattedeklarationen för november nollade jag i panik eftersom jag fick blanketten alldeles försent med eftersändning ner till Lund. Den måste jag rätta. Decembers skattedeklaration skulle in senast idag men jag hann inte klart förrän nu på kvällen. Jag kände att jag var tvungen att ordna till alltihop nu och ägnade hela min kväll hemma till detta. Imorgon skall jag tillbaka till sjukhuset och då kommer jag inte åt allt som jag har på datorn. Visst finns det en mängd andra saker som jag behövde göra här hemma, men nu kunde detta inte vänta längre. Innan jag åker till småflickorna imorgon skall jag till Skatteverket och be på mina bara knän och med ett läkarintyg i handen. Jag hoppas att de kan förstå att jag har haft rätt mycket den senaste tiden och att de kan hjälpa mig till rätta med dessa tre månaders försummade skatter.

Read Full Post »

Jag tycker inte om ordet blogg. Jag skäms nästan när jag berättar för någon att jag bloggar. Det känns så ungdomligt och modernt på något vis. Nog för att jag ännu inte är 30 år fyllda, men det var längesedan jag var tonåring känns det som. Nej, jag älskar ordet ”bok”. Jag älskar att ta i dem, se på dem, samla på dem. Jag tycker att lukten av en nyöppnad bok är ljuvlig och det knarret som hörs från pärmen är mysig på något sätt. Jag älskar framförallt att läsa böcker. Mitt första minne av de skrivna ordens värld var att jag lärde mig helt plötsligt att läsa ur en bamsetidning. Det kan omöjligt vara ett sanningsenligt minne, men det var som om koden knäcktes framför ögonen på mig. Sedan så minns jag Vitnos-böckerna. Jag hade några stycken och de var min första samling. Jag kan se mig själv som åttaåring ligga på magen i min säng högt skrattandes för mig själv när jag läser om fölet Vitnos.

Idag har jag massvis med böcker. Min kärlek till böcker har också gjort mig förälskad i bokhyllor. Jag har en jättestor vacker bokhylla där några hundra böcker får plats. Ändå har jag varit tvungen att trycka in dem ovanpå varandra. Jag behöver ännu mer hyllor. I några år har jag börjat samla på äldre böcker helst om historia och om släktforskning. Sällan har jag tid att titta i dem. Jag har ju barnen, och de vill hellre läsa om Castor eller Max.

Ända sedan jag gick i småskolan har jag gillat att samla fakta om något. Jag har skrivit om kolibrier, Brasilien, fotografering, motorcyklar m.m. Jag har läst och arbetat ihop texter om ämnet och sedan har jag ritat bilder och kartor till texten. Det har länge varit en dröm att få ge ut en bok, helst en faktabok i något ämne som intresserar mig, och jag har många idéer att förverkliga. Jag har bland annat tänkt skriva om snickarglädje och resa runt för att fotografera vackra hus och deras krusiduller. Vem vet om det någonsin blir av.

Många har sagt till mig att jag borde ge ut den här bloggen som bok. Aldrig i mitt liv kunde jag föreställa mig att min första och kanske enda bok skulle komma till på ett så tragiskt sätt. Ämnet prematurer har aldrig funnits för mig. Nu har jag en halvfärdig bok framför mig och den rinner ur mig okontrollerbart. Jag kommer hela tiden på något som jag bara måste skriva ner, annars faller det kanske i glömska.

Det känns fult att tro att någon skulle vilja läsa något som jag har skrivit, nästan skrytsamt. Jag tänker på alla de som faktiskt läser min blogg och blir ödmjuk och varm av tacksamhet inom mig. Denna tid är så ofattbar för mig att jag måste liksom stanna upp då och då för att känna efter ordentligt. Det har blivit ett beroende för mig att skriva om mina småflickor, för att kunna bearbeta allt som händer. Att intresset för vårt nya liv har blivit så stort känns konstigt. Idag har min blogg om Nelia och Lilja haft 5000 besök hittills. Någon nytta kanske den då gör för andra och inte bara för mig själv. Litteratur för oss för tidiga föräldrar är efterfrågad vad jag har förstått. Jag skulle bli så glad om jag kan göra någon skillnad i det ständiga förbättringsarbetet av vården eller om jag kan få en förälder att känna sig mindre ensam. Kanske vårdpersonalen inom neonatalvård behöver få se deras arbete ur en vårdtagares synvinkel. Kanske jag kan få någon att vilja jobba inom neonatalvården.

Jag vill bara säga att de som jobbar med de små behövs så oerhört mycket. Jag vet inte hur jag skall kunna tacka alla dem som har hjälpt våra flickor till livet. Även om det kan tyckas vara ett svårt yrke så måste det vara mycket givande. Patienterna blir för det mesta friska och de är ju så kära. De jag har talat med ur personalen har kommit för att stanna på avdelningen, de älskar sitt arbete.

Tänk om Nelia och Lilja en dag läser mina ord om denna oroliga tid och inser hur värdefullt livet är. Kanske de lever sina liv lite mer insiktsfullt. Det skulle göra mig så lycklig om boken gör någon liten skillnad i deras liv, om än pytteliten. Att andra då kan ha nytta av den känns som en bonus.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: