Jag blev så förvånad nu när jag såg att bloggen har haft 10.000 besök hittills. Helt otroligt. Det är svårt att förstå hur så många människor hittar till min lilla oansenliga blogg.
André berättade idag för mig att min svärmors arbetskamrater läser min blogg och att till och med hennes grannes dotter läser den dagligen. Wow, vad kul. Jag känner ju inte ens dessa människor.
Vill bara skriva några rader om min svärmor som också läser här. Hon är en sådan där riktig mysfarmor som skämmer bort barnen med hembakat, presenter och massor med kärlek. Barnen älskar henne och hon älskar dem. Jag vill att hon skall veta hur mycket jag uppskattar henne och all den hjälp vi har fått genom åren med allt möjligt.
När vattnet gick den där dagen i november så ringde SOS upp henne. Jag hade inga förhoppningar om att hon skulle kunna ta sig till mig ute i skogen eftersom hon inte hade någon bil. Hon kom ändå tack vare en granne som körde henne, och de kom snabbt fram. Där stod min lillasyster och svärmor med mina barn medan jag själv åkte i ilfart med ambulansen till NÄL. Jag kände mig trygg i att veta att barnen hade dem båda och jag slapp oroa mig för dem också. Det räckte med min oro för de två små i magen.
Svärmor tog med sig barnen hem till sig och där stannade de i några dagar tills de kunde komma ner till oss i Lund. Svärmor som nyss blivit pensionär hade gott om tid men att bli småbarnsförälder hux flux är självklart omtumlande, och jobbigt. Aldrig ville hon bekymra oss med småsaker och hon sa alltid att allting gick bra. Hon berättade att hon faktiskt hade börjat säga ifrån mer och inte lät barnen få som de ville hela tiden. Jag förstod att hon ibland måste ha blivit utmattad. Barnen är det bästa som har hänt mig men det går inte att låtsas om att det inte alls är jobbigt att vara förälder, för det är det.
Lämna en kommentar