Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

Stiltje

Jag vill så gärna skriva men tiden finns inte alltid när man behöver den. Jag har funderat lite över att skriva om den bubblan som man lever i på neonatalen. En vän till mig har också skrivit om detta i tidningen Kontakt efter att vi talat om det med varandra. Jag skall försöka få till det imorgon för jag känner att jag behöver det.

Read Full Post »

Sötnosar

Bilden är tagen för 2 år sedan då Nelia och Lilja just har skrivits ut från sjukhuset. De hade legat i 7 dagar på 23:an då de hade RS första gången.

Lilja ligger närmast kameran

Read Full Post »

Jag vet inte vad jag skall ta mig till med Nelia. Hon är ju väldigt känslig i munnen och vill inte borsta tänderna. Nu har hennes tänder blivit fulla med tandsten. Jag tröstar mig med att detta är hennes mjölktänder och att hon borde bli förståndigare innan hon får sina permanenta tänder. Jag hoppas också att hon har fått lika starka och friska tänder som André och mig, vi har aldrig haft några större hål i tänderna.

Hur skall jag få Nelia att bli vänligt inställd till tandborsten? Vi har haft en tandborste som leksak ända sedan de fick sina första tänder. Hon får greja med tandborsten själv när hon känner för det, men när jag försöker borsta protesterar hon. Ibland tvingar jag henne utan någon större framgång men oftast låter jag henne vara efter lite trugande. Kanske det inte finns något att göra för det handlar ju om hennes överkänslighet i munnen. Antagligen är det bara att låta allt ta sin tid och då hon blir bättre på att äta kommer antagligen tandborstningen att gå bättre också, men hur kommer det att gå med hennes tänder till dess? Tänk om hon får tandvärk och att det gör hennes känslighet än värre.

Suck.

Read Full Post »

Nya gamla inlägg

Jag kämpar på och lägger in gamla inlägg när jag får tid. Just nu är jag i årsskiftet 2007/2008.

Read Full Post »

Jag tänker ibland på livet som en väg. Ibland går vägen rakt och fint, ibland i nedförsbacke och ibland i uppförsbacke. Då och då delar sig vägen. Vid vissa vägskäl kan man själv välja åt vilket håll man vill gå, men ibland har man ingen kontroll över sitt öde utan livet själv väljer väg. Jag kan inte låta bli att tänka på de vägar som jag inte gått. Mina parallella liv. Hur hade mitt liv sett ut om Nelia och Lilja hade dött då de föddes? Hur hade det blivit om en av dem dog. Hur hade det känts att alltid behöva sakna och sörja sitt barn. 

Igår kunde mitt livs väg gått i en helt annan riktning. Lilja satte i halsen och det kändes som en evighet passerade innan hon fick upp den lilla korvbiten. Det var fruktansvärt att se henne kämpa för luft. Hon blev alldeles röd och tårögd. Det kom slem ur munnen. Hon tittade på mig med skräck i ögonen, hjälplöshet. Jag hoppade upp trots min onda rygg och i min panik fick jag först inte upp henne ur stolen. Sedan höll jag henne framåtlutad som jag har sett att man skall och dunkade henne i ryggen. Jag var så rädd för att göra fel. Och ännu värre var att det inte hjälpte. Hon kändes slappare i mina armar och jag trodde att jag skulle förlora henne vilken sekund som helst. Jag stoppade in ett finger i hennes mun trots att jag vet att man inte skall göra det. Då fick jag igång Liljas kräkreflex och ut kom korvbiten. Vi hade Hannah och hennes familj på besök så det var många runt bordet som hållit andan.

När vi alla hade lugnat oss något pratade jag med Lilja. Jag berättade för henne att jag älskar henne så mycket. ”Ja” sa hon. Jag blev väldigt rädd, sa jag ”Ja” sa hon. Du är väldigt viktig för mig. ”Ja” sa Lilja. Det är så skönt att Lilja är så stor att hon vet att hon är älskad, och att jag vet att hon vet.

I mitt parallella liv kvävs Lilja till döds i min famn. Alla barnen runt bordet skriker och gråter. Ambulansen kommer och allt är bara kaos. En tid senare sitter André och jag och bestämmer vilken gravsten hon skall ha, vilken text det skall stå i dödsrunan och vilka sånger som skall sjungas i kyrkan. André och jag lägger hennes lilla kalla kropp i kistan, kramar henne en sista gång och säger farväl. Hennes kära nalle med den röda tröjan ligger intill henne i kistan. Jag skulle önska att det var jag som låg intill henne för alltid.

Jag vet att jag ibland kan bli alldeles för allvarlig och djup. Det är sådan jag är. Trots att vårt liv har varit fruktansvärt svårt på många sätt så har vi alltid hamnat på rätt väg. Jag är väldigt tacksam för allt vi har upplevt och övervunnit för det har format mig till en ödmjuk, tacksam och lycklig människa.

Förlåt för ett något förvirrat inlägg.

Read Full Post »

Ervin sa något så gulligt precis.

Jag har nyss duschat och stod och klädde på mig. Han undrade vad det hette som jag tog på mig och jag berättade att det heter ”Behå”. Jag förklarade att man behöver ha det när man har stora tuttar och att pappa inte har det. Ervin lyfte på tröjan, pekade och sa att där var hans tuttar. Ja, sa jag, de är små och platta så du behöver ingen Behå. Men jag vill ha det sa han. Jag älskar ju tuttar. Jag vill känna hur det är, sa Ervin.

Jag älskar min Ervin.

Read Full Post »

Leta fel

Sjukgymnasten har varit här på morgonen och det gör mig som vanligt lite nere. Hon letar ju bara fel på tjejerna. Samtidigt har hon nästan bara positivt att säga. Nu skall vi skynda oss till BVC.

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: