Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2010

Glasögon

Jag hade skottat snö hela lördagens eftermiddag men det slutade inte att snöa. Jag förstod att jag skulle få gå ut senare också. Inne var barnen förväntansfulla inför kalaset nästa dag och snart somnade de lyckliga till doften av sockerkaksbottnar. Medan jag städade och fejade gick André ut och tog skottningen.

Kalaset blev väldigt lyckat och gästerna lyckades köra in och parkera tack vare vår ihärdighet. Nelia och Lilja är så stora tjejer. Det här året var de väl medvetna om deras födelsedag och äntligen fick de sina presenter och tårta. Jag gjorde förresten farmors tårta på vårt välbevarade hemliga recept och den var såå god. Jag har inte orkat göra den efter att Nelia och Lilja kom till oss. Jag tror att det måste vara ett tecken på att jag börjar återfå fotfästet. Vi hade givetvis fiskdamm och som alltid är jag noga med att även Nelia får en påse. Hon försöker så gott hon kan och suger på godiset men det mesta kommer ut igen. Hon får inte lika mycket godis i sin påse som de andra får men det tror jag inte att hon märker.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kalaset var över och så var vardagen där igen. André åkte till Oslo och jag jobbade på med Pytteliten. Men så när jag hämtat de tre små och var på väg mot Junis skola fick jag ett samtal. Jag kände genast igen den tyska brytningen. Det var tjejernas ögonläkare. Han hade ändrat sig… Han hade rådfrågat en kollega. Nelia och Lilja skall få glasögon. Besvikelse.

Jag har vetat att risken funnits sedan de låg i kuvöserna men hoppet att de skall få slippa har alltid funnits där. Ingen i familjen har tyckt att de verkar se dåligt. Men jag fick i fredags veta att jag också ser dåligt. Läkaren hade låtit mig titta i samma apparat som tjejerna och senare satte han ihop några lösa glas med rätt styrka i ett par specialglasögon och bad mig titta ut över staden. Jag såg byggnadernas konturer tydligare och förstod då att jag inte såg så bra som jag trott. Kanske är det ungefär så för tjejerna, de ser bra men de skulle kunna se bättre. 

Jag ringde André och berättade. Då bestämde han sig för att börja använda sina glasögon som legat i byrålådan i 8 år. Kanske skulle det bli roligare för Nelia och Lilja att ha sina glasögon på om André hade sina.

Nu väntar jag på att recepten skall komma med posten.

Annonser

Read Full Post »

3 år!

Tänk att mina små fick bli 3 år… Det kunde jag inte ens drömma om när de låg i kuvöserna och allt räknades i gram.
Jag vill aldrig glömma för då skulle jag sluta värdera grammen.

Jag gillar fortfarande inte att fira födelsedagen i december, kommer jag någonsin att göra det? I år visade sig vintern tidigt och skoningslöst med drivor av snö som jag skottar dag och natt. Kylan biter och pelletsen ryker upp i en väldig fart. Det ser ut att bli en likadan vinter som förra året. Jag minns inte om det framgick i min blogg men förra vintern höll på att knäcka mig. När dagarna blev ljusare och graderna steg kippade jag efter luft som om jag befunnit mig under ytan hela tiden. Jag tänkte att jag inte skulle klara en sådan vinter igen och jag tror att hela befolkningen tröstade sig med att det vore högst osannolikt att det skulle bli två vargavintrar efter varandra.

Hur som helst så fick jag skotta snö hela kvällen kvällen innan Nelias och Liljas födelsedag för att vi skulle få hit 8 pall pellets. Vi hoppas att det skall räcka hela vintern.

Vi gick upp tidigt i morse eftersom tjejerna skulle börja sin stora dag med en ögonundersökning. Inte det trevligaste sättet att fira födelsedagen på men läkaren är duktig och så försiktig med tjejerna för att de inte skall bli rädda för att komma tillbaka. Han fick undersökt Lilja väldigt bra men Nelia ville inte vara med alls på slutet och då avbröt han istället för att tvinga.

Tjejerna är översynta men det är normalt alla barn. Det lät som att tjejerna var på gränsen ifall de skulle behöva glasögon eller ej.

När Juni kom hem efter skolan och simskolan kunde Nelia och Lilja äntligen öppna deras födelsedagspresent. De fick ett Sylvanian dockhus och lite tillbehör. Jag har nämligen upptäckt att särskilt Nelia är otroligt svag för miniatyrer. Hon håller gärna i pyttesaker när hon skall somna och hon älskar sylvanian sakerna som Juni och Ervin har. Nu när vi har lämnat den jobbiga småbarnstiden bakom oss kan vi börja ta fram småsaker som vi annars har fått ha högt på hyllan. Både Nelia och Lilja älskar att duka pyttebordet med minigafflar och miniknivar och låtsas smaka på minimaten.

Presenten blev högt uppskattad. Juni möblerade bohaget, Ervin bäddade sängarna, Nelia borstade tänderna på ekorrarna med minitandborsten och Lilja hjälpte till med minitandkrämen.

Barnen somnade till slut och så var det dags att gå ut och skotta snö igen.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: