Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2013

Mengeles tvillingexperiment

Eftersom jag har tvillingar tycker jag att det är otroligt intressant och roligt att läsa om och se program om tvillingar. Men när min man nyss zappade bland kanalerna och där fanns en dokumentär om Mengeles tvillingexperiment får jag panik. Det är mer än vad jag klarar av. Och jag skiter fullständigt om de vidriga experimenten gagnat forskningen!

Många av er har kanske också läst mitt inlägg bakom det du inte ser där jag berättar om min familjs förflutna i Auschwitz. Närheten till allt det hemska gör det ännu svårare att förstå hur människor kan vara så onda.

Read Full Post »

En tvilling

Jag har så många gånger funderat över hur våra liv hade varit om en av våra tjejer inte överlevt, hur det hade varit att bara ha en tvilling. Att ingen skulle se att det fattades ett barn, ingen skulle se att vi fått tvillingar. Och att vår flicka skulle växa upp och känna att en del av henne fattades. Vi är djupt medvetna om att det är fantastiskt att båda lever och är friska idag och jag är tacksam för det varje dag resten av mitt liv.

Igår fick jag se en gripande dokumentär om den tvillingfödda regissören Anna Van der Wee som förlorade sin tvillingbror i en drunkningsolycka och sedan dess inte känt sig hel. Hon gav sig ut i sitt sökande efter andra i samma situation och för att få bekräftelse på att tvillingrelationen är något alldeles speciellt. I sitt sökande kom hon till Nigeria där tvillingfödslar är vanligast i världen. Där utförs särskilda riter då en tvilling förlorar sitt syskon för att den gemensamma själen skall bli hel igen.

Ni kan se den på http://www.ur.se/Produkter/171489-Inte-utan-min-tvilling.

tvilling

Read Full Post »

Det gör ont i hjärtat. Idag kommer Ervin hem och berättar om en tjej som blir mobbad på skolan för att hon är tjock. Jag vet precis vilken tjej det är. Vi sitter vid matbordet och jag känner hur det bränner innanför ögonlocken. Jag hindrar inte tårarna utan istället hoppas jag att barnen ser hur illa berörd jag blir. Jag berättar för barnen att den här tjejen kanske gråter varje dag i sin säng för att hon blir retad.

Personalen ser aldrig någonting av det berättar Ervin. Mest killar som säger elaka saker, till och med killar i hans klass (nyblivna ettor). ”Men jag tycker hon är fin” säger min älskade pojk. Det verkar som att det finns mer som han inte berättar så jag går undan med Ervin för att få höra allt han vet. Han nämner några namn på killar som varit elaka. Fina killar som jag gillar och busar med när jag går förbi dem på skolan. Jag vet att det handlar om oförstånd och okunskap.

Jag ber Ervin att försöka vara modig och säga ifrån om han hör eller ser något igen. Att säga till dem att det är fel att säga så, att hon är snäll och att han inte tycker som dem. Jag förklarade för honom att det kunde varit honom de var elaka mot, hur fantastiskt det i så fall skulle kännas om någon stod upp för honom, och han förstod. Jag kramar om honom, rufsar till hans hår och viskar igen ”var modig”.

Om jag skulle beskriva Ervin med några få ord så skulle ”Empatisk” vara bland dem. Ervin bryr sig alltid om andra före sig själv. Han delar med sig av det sista han har. Han gråter ofta för andras skull, när han ser orättvisor eller är orolig för andra. Och kramar han gärna delar med sig av tar aldrig slut. Andra skulle nog kalla honom svag, men i mina ögon är empati bland det vackraste som finns. Ervin är vacker!

Imorgon blir det samtal med lärare och fritidsledare, för så här får det inte fortsätta. Något måste man väl kunna göra? Men vad?

Jag är inte blåögd, visst vet jag att det likaväl kunde vara mina egna ungar som var elaka mot andra barn(medvetet eller omedvetet). Men jag har ikväll TYDLIGT visat hur fel det här är, och tagit ställning. De ser en vuxen som inte bara struntar i sin omvärld utan bryr sig och tar tag i saker. Barn gör som andra gör, inte som andra säger. Jag hoppas och tror att mina ungar kommer tänka till innan de sårar någon med onödiga ord. Att de kanske till och med vågar ställa upp för någon som behöver det.

Read Full Post »

I våra ständiga försök att få Nelia att äta tillräckligt introducerar vi ibland ny mat som vi tror att hon kommer gilla. Hennes ”gilla-register” är inte så stort, så när hon upptäcker ny mat hon gillar så jublar vi tyst. Nyligen kom barnens farmor med något som var nytt för mig, äggmos. Det är helt enkelt ägg blandat med smör och lite salt. Nelia kom hem och berättade om äggmoset och efter det så har hon fått det till frukost några gånger, kanske fem gånger på två veckor. Eftersom hon ätit det så bra och snabbt, mosade jag två ägg sist gång och så även denna fredagsmorgon. Knappt ett ägg gick ner och nu fick jag truga och tjata litegrann.

Det är inte första gången som Nelia föräter sig på något och det är alltid en stress för mig att hon skall göra det. Jag försöker variera maten men det är svårt. Jag minns för kanske ett år sedan, jag hade gjort pytte-maränger hemma och Nelia älskade dem. Det blev några över så Nelia fick till frukost nästa dag. Sedan gick det väl en vecka och så gjorde jag maränger till lördagsgodis igen och då ville hon plötsligt inte ha.

Så besannades nyss en av mina största rädslor, att Nelia skulle föräta sig på sin jordgubbs-nutrini. En näringsdryck med högt kaloriinnehåll. Hon har gillat den länge men fick den först bara på dagis eftersom jag inte ville hon skulle föräta sig på den. Men så kom denna sommar och att hon ville klara sig utan pumpen på natten. Vi började ge den hemma till frukost och plötsligt så gick Nelia och tog dem själv från kylen när hon ville ha. Något hon aldrig gjort innan med någon mat. Vi kunde ibland ligga länge på helgmorgnar och innan vi gick upp hade hon svept en hel flaska eller så hittade vi en påbörjad flaska på bordet. Fantastiskt tyckte vi. Vissa dagar kunde hon dricka fyra på en dag. Jag hade med dem överallt, till vänner och släkt eller till utflykter. Det var också därför som Nelia höll vikten så fint de första veckorna och till och med ofta låg på plus. Men så kom den dagen… Den senaste veckan har hon ratat jordgubbs-frebinin eller bara druckit några munnar. Jag hoppas att det bara handlar om att hon varit förkyld det sista.

20130817-014356.jpg

Nelias ”gilla-register”:
Calshake-vaniljglass
Chicken nuggets
Pommes frites
Milkshake
Makaroner
Ostbågar
Korv
Brandt-skorpor
Mjölk
Icas äpplejuice
Vaniljglass
Grissini
Banan
Mjuka våfflor
Choklad

Nelias ”har gillat-register”:

Ris
Äggmos
Glass-godisar
Jordgubbs-frebini
Pannkaka
Ost

Nelias ”gillar inte-register”
Frukt
Grönsaker
Ketchup
Godis
Kolsyrad dryck
Plus en massa annat.

Längtar tills detta växer bort.

Är det någon mer med känsliga barn som upplevt något liknande?

Read Full Post »

Vikthets

Jag måste bara säga att jag är j-ligt trött på den här vikt-besattheten som vi ofrivilligt hamnat i. Det räcker att vi vuxna (inklusive mig själv) hela tiden kämpar med vikten. Jag har länge lyckats skydda mina barn mot vikthetsen men med Nelias problem har vi tvingats vara mer öppna med att kroppar väger olika. Vi väger Nelia med jämna mellanrum och det är klart att det därför kommer frågor. Storasyster Juni har börjat ställa sig på vågen och hon är väldigt glad över att hon är smal (!). Det gör ont i mig att hon, nio år gammal redan tänker på kroppsideal och att hon känner till kalorier. Så hon vet att vikt och inkomster-utgifter har ett samband. Ett tag åt hon mindre och till slut kom det fram att hon inte ville bli tjock (!!!). Om hon bara visste att hon varje dag dricker kaloriberikad juice och att glassen hon äter också är det. Inget av våra barn kan få för mycket av kalorier i nuläget. Som tur är verkar det ha gått över… för nu.

Juni följer med mig ibland på promenader. Jag använder runkeeper och då får man bl.a se hur långt man går/springer och hur många kalorier man bränner. Själv vill jag gå ner i vikt men mitt huvudsakliga mål är att bli stark och uthållig. Samma önskar jag Juni och alla mina barn. Jag vill att de sportar och rör på sig. Jag vet bara inte riktigt hur jag skall göra med viktpratet. Det går liksom inte att undgå. Jag känner mig som en dålig mamma på det här området och skäms när jag tänker på det.

Något som jag dock tycker är väldigt viktigt är hur man pratar om andra människor och här försöker jag leva som jag lär. Det är kanske lätt att slänga ur sig ”han med näsan”, hon som är mörk, han med en mamma som är tjock m.m. Allt för att lättare förklara vem man menar. Men samtidigt så lägger man sin värdering i det man säger även om man inte uttryckligen säger att det inte är fint med sådana näsor, kroppsform eller hudfärg. Man kanske inte ens tycker att något är fult men ändå pekar man på det som är utmärkande med en person. Jag tycker att mörk hudfärg är fint men jag säger aldrig till mina barn att nu skall vi åka till Lotta, ni vet hon som är mörk… Vi har en liten kompis som har en CP-skada men vi nämner aldrig henne som ”hon som inte kan gå”. Jag försöker istället beskriva vem jag menar med något vi gjort tillsammans, platser vi förknippar dem med eller något annat positivt.

Hur gör ni?

Read Full Post »

Uppdatering

Ni kanske undrar hur det går med Nelias knapp-kalas-projekt.

Det har snart gått sex veckor sedan Nelia fick mat genom knappen. De första fyra veckorna höll hon sin vikt på 15,8 och ofta till och med över. Sedan har det varit lite svajigt och det visade sig vara en förkylning. Som lägst låg hon på 15,3 för bara några dagar sedan.

Jag pratade först i måndags med Nelias nutritions-sjuksköterska och berättade om vårt sommar-äventyr, om hur Nelia tog initiativet till att prova vara utan pumpen på natten och om hur knappen ramlat ut med hel ballong ett par gånger. Jag var lite orolig för att hon skulle tycka att det var dumt av oss att inte mata genom knappen alls men samtidigt har det känts helt rätt för oss. Istället verkade det som att hon tyckte vi gjorde rätt eftersom egen motivation är så viktigt för de här barnen med ätproblem. Hon ville tro att det var förkylningens fel att det gått lite dåligt det sista och att vi skall ha is i magen tills vi ses om en vecka. Däremot sa hon att det ju var stor skillnad från sist vägning på sjukhuset i maj då hon vägde 16,9. Jag har inget minne av att det var så högt, men jag vet att hon vägde 15,8 även för ett halvår sedan i mars. Hursomhelst så är förkylningen över och igår vägde hon återigen 15,8 – vår startvikt på den här knapp-kalas-resan.

20130817-031040.jpg

Read Full Post »

Lilja fick ett underbart litet paket idag från Anki. Där i fanns superfina plåster med glassar på m.m. Tilll Liljas plåstersamling. Det fanns också två överraskningar att dela med sig av till syskonen 🙂

20130813-064521.jpg

20130813-064540.jpg

20130813-064550.jpg

20130813-064605.jpg

20130813-064614.jpg

20130813-064738.jpg

Nu är det hög tid att göra i ordning en plåstertavla till. Vi har fått så många fina plåster som inte fått plats på den första.

Det är inte första gången vi får så fina saker från Anki, tusen tack !!!

Read Full Post »

Older Posts »

%d bloggare gillar detta: