Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘extubering’

Nelias extubering nr. 2

Idag var det dags för ett andra försök för Nelia. De tog henne ur respiratorn vid tvåtiden och hon har klarat sig bra hittills. Hon är helt underbar när hon ligger och snuttar på sin napp som hon är mycket förtjust i.

Lilja har haft en ganska bra dag men hon ligger fortfarande med högfrekvent ventilation. De kommer kanske att försöka extubera henne imorgon eller de närmsta dagarna. Hon har lyckats komma upp i matmängden igen och hon mår mycket bättre efter att dränet togs bort.

Jag har haft två små tyglappar av fleece i min BH idag. Sedan läggs tygbitarna hos barnen så att de kan känna min lukt. Det blir deras små snuttefiltar. Snart kommer de att komma ut ur kuvösen korta stunder för att ligga på mitt eller Andrés bröst. Det kallas för kängurumetoden. Jag längtar så.

Nu har år 2008 börjat och jag hoppas att det kommer att bli ett bra år för oss som nybliven storfamilj. Det kommer förstås att bli ett år med sömnbrist, men vi får hoppas att det går över. Tjejernas första år, vad spännande!

Annonser

Read Full Post »

Nu hade läkarna bestämt sig för att försöka extubera Nelia. André och jag var jätteglada. Extuberingen är ett stort steg mot att barnen skall komma ur kuvösen och att klara sig själva utan andningshjälp. För mig kändes det lite som att klippa av navelsträngen på Nelia.

Vi var båda där när det skulle ske. Vi hade besök på julafton och de skulle passa barnen under tiden. Jag höll i videokameran och skulle filma allt. Eftersom vi aldrig har varit med om något liknande så hade vi ingen aning om hur det hela skulle gå till. Sjuksköterskorna höll på att förbereda extuberingen. De tog fram tillbehören till CPAP:en som alltså är en sorts andningshjälp som jag har nämnt tidigare. En mössa träs över huvudet på barnet och två piggar förs in i näsan som blåser en jämn ström med luft. De säger att det är som att andas i motvind, och det skall underlätta andningen och förhindra att lungorna faller ihop. De höll som bäst på att kolla inställningar på apparater och annat då den ena sjuksköterskan, som var rätt trind, vände sig om och kom åt slangarna med magen. När hon vände sig om igen såg hon att respiratorslangen dragits ur Nelias näsa. Då sa hon att Nelia själv hade dragit ur slangen. Hon försökte föra ner den igen men då åkte den ner i magen. Hon drog då ut den istället, så var Nelia helt plötsligt extuberad. De hade inte ens hunnit lägga Nelia på rygg som de skulle. Det blev med ens stressigt och jag mådde dåligt när jag såg hanteringen av Nelia. Jag kan inte påstå att jag vet hur mycket en så här liten bebis tål men i mina ögon tyckte jag att Nelia behandlades oömt och stressat. De försökte hålla hennes huvud med ansiktet uppåt men de släppte henne ibland och huvudet föll åt sidan. Jag kände att jag var tvungen och sätta mig ner och André tog över filmandet.

De satte på henne mössan men fick byta till en mindre storlek eftersom den skall sitta tajt. Det var meningen att de skulle ha provat ut mössan tidigare men nu blev ju allting stressigt. När de satte in blåsgrejen in i näsan började Nelia vifta och göra motstånd. Det såg ut som om hon höll på att kvävas. Jag tyckte att det var mycket obehagligt att se. Hela förloppet hade varit en pärs för oss som föräldrar och förstås för Nelia också, det kändes som om det tagit en evighet. Enligt sjuksköterskorna klarade hon andningen efteråt jättebra och pulsen hade legat jämn och fin hela tiden. Jag hade ingen aning om hur Nelia hade det egentligen och jag hade inte haft ögonen på någon monitor under det hela. Efteråt så somnade Nelia med en gång liggandes på magen. Läkaren kom då in för att se hur det hade gått. Både sjuksköterskorna och läkaren tyckte att prognosen var god för att hon skulle klara sig utan respirator. Jag var så arg men jag försökte att inte visa min ilska, och oro.

Både André och jag kan inte låta bli att fundera över om den stressiga och hastiga extuberingen på något vis skadade Nelia. Vi mår dåligt men vet inte om det är någon idé att prata med någon om det. Vad tål egentligen lilla Nelia? I mina värsta funderingar så undrar jag om stressen kan ha orsakat en ny blödning i hjärnan på henne. Eller att hon på något vis blivit störd i hjärnans utveckling. Vi har fått höra om och om igen hur viktigt det är att flickorna inte blir störda i onödan. Ljudnivån skall hållas låg och flickorna skall ha dämpad belysning. För att inte störa dem försöker man planera in röntgen och liknande efter när de är vakna och stabila. De försöker också att inte planera in för mycket på en dag.

Vi har en sjuksköterska som vi båda tycker om och litar på till fullo. Så fort hon är där så vet jag att tjejerna är trygga. Hon ser de här barnen som individer med personlighet redan när de är så här små. Hon är noga med att allt går rätt till och hon drar sig inte för att säga till andra som inte gör rätt. Skulle vi prata med någon om extuberingen och våra funderingar så är det nog med henne. Det känns dock så svårt att ta upp detta med någon alls. Det är ju trots allt vi som inte har någon utbildning eller erfarenhet. Kanske är vår oro helt obefogad och vi är bara ett par hispiga föräldrar. Men fram tills nu så har vi verkligen förlitat oss på att barnen får den bästa möjliga vård. Vi är så glada över att barnen är här i Lund där de har så mycket erfarenhet. De allra flesta i personalen har gett oss ett mycket bra intryck. Det är först nu med extuberingen som vi börjat se kritiskt på hur Nelia hanterats.

Efteråt gick vi tillbaka till vårt julfirande. Vi var ledsna och irriterade men lyckades koppla bort det i vetskapen om att hon mådde bra efteråt och var stabil. Sent på kvällen ringde det på mobilen. Det var läkaren som berättade att Nelia blivit intuberad igen. Hon hade klarat av andningen bra utan apné men hon krävde en hög syresättning. Det kändes som ett rejält bakslag eftersom jag trott att hon skulle klara det. De hade gett Nelia morfin två gånger. Hade det kunnat gå bättre för Nelia om övergången hade skett mer varsamt. Som förälder kan man inte låta bli att undra.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: