Så var jag gravid igen! Testade positivt idag, mensen var en vecka sen. Det känns overkligt och jag vet inte riktigt vad jag känner. Jag är glad men också väldigt nervös. Vetskapen om hela graviditeten som väntar och förlossningen som är det oåterkalleliga slutet vilket gör mig orolig redan nu trots att jag har gjort det här två gånger tidigare och trots att det är väldigt lång tid kvar. Efteråt då, hur blir det då? Det finns dagar och stunder då de två barn vi redan har känns mycket.
Går allt vägen så är den här bebisen min sista. Visst längtar jag efter en liten unge i mina armar (eller saknar). Åh, alla gånger som är de första… Första leendet, när de börjar krypa.
Jag är så trött, somnar nästan nu. Får sluta.
Mirakeltvillingar 