Det var bara några dagar sedan som nuvarande ordförande för prematurföreningen i Göteborg ringde och frågade om jag ville ta över rollen som ordförande. Jag blev väldigt förvånad men också väldigt smickrad. Detta var inget som jag hade väntat mig, särskilt som jag nyligen blev medlem i föreningen och knappt vet något om att axla rollen som ordförande.
Ordföranden tror att jag har en större övergripande helhet över vad vi kan åstadkomma som förening. Hon tror att jag har mer input och ett större fokus. Jag lägger onekligen större delen av min tid på prematurbarnen och det märks väl i mitt engagemang. Jag älskar dessa barnen och föräldrarna ligger mig varmt om hjärtat. Jag tror att kärleken är allra nödvändigast för att jag skall kunna göra ett bra jobb.
Efter några dagars funderande kom jag fram till att jag bara inte kunde tacka nej till möjligheten att få vara med i arbetet med förändra vården av de prematurfödda barnen och att stötta prematurföräldrar. Jag hoppas att jag äntligen kan få utlopp för alla idéer jag bär på och att jag kan få föreningen att blomstra. Mitt mål är att fördubbla medlemsantalet som är alldeles för lågt för att vara en storstad med ett regionssjukhus och två neonatalvårdsavdelningar.
Ikväll kommer prematurföreningen i Göteborg att ha årsmöte och då börjar också mitt år som föreningens ordförande. Jag är djupt tacksam över det förtroende som ges mig.
Vill du vara med och hjälpa oss?
Mirakeltvillingar 