Veckan efter att vi svält Nelia åt hon jättebra. Personalen på dagis var förvånade och de kände att Nelia åt så bra att hon inte behövde extra i knappen. Annars skulle de ge henne 100 ml per mål om hon inte ätit bra. På natten har jag gett henne 300 ml och det har alltså varit nästan allt hon fått i sondnäring under hela veckan. Hon har fortsatt mumsa på de mjuka våfflorna och det har blivit en del juice och milkshake.
I måndags pratade jag med nutritionsteamet för en uppföljning och de var väldigt nöjda och tyckte att vi kunde fortsätta. Vi skall ha nästa kontakt om en vecka igen.
Så kom tisdagen med fint väder och barnen lekte ute. Jag var iväg på info om läkemedelsdelegering inför sommaren och André tog en kort paus från jobbet under tiden. Då hände det som inte fick hända… Nelia och Ervin krockade i studsmattan och Nelia började blöda ur munnen. När jag kom hem såg jag med en gång att det inte var bra. Hennes högra framtand var lite lös och ovanför framtänderna var tandköttet täckt av ett stort blåmärke. De nya tänderna inunder har fått sig en törn.
Nästa dag var vi hos tandläkaren men de kan ju inget göra. Vi gjorde ingen röntgen eftersom det är onödigt särskilt med tanke på hur mycket röntgen Nelia har varit utsatt för.
Nu kan vi bara vänta och hålla uppsikt så att ingen varböld bildas. Jag hoppas att nya tanden klarar sig. Jag blir så less på att det alltid skall vara något.
Tråkigt är ju också att Nelia har än svårare att äta nu. Hon kan inte bita med sina framtänder och skall förstås inte tugga på hård eller seg mat. Visst är det typiskt.
Mirakeltvillingar 