Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sjukhus’

En vissen Lilja

Det är inga konstigheter längre att bo på sjukhus. Vi har gjort det så många gånger nu så jag är van. Jag tror att jag vet att allt kommer gå bra och att vi snart är hemma igen, därför blir det lättare. Det kan bli en vecka eller två då och då. Visst låter det underligt. Även om Lilja inte är lika van som Nelia att bo så här så verkar hon lugn och trygg och det beror ju på vår historia.

Jag kom tillbaka från tentan och det kändes riktigt bra, den här klarade jag. Huvudet kändes några kilon lättare. Inne på rummet satt Lilja med Line och det syntes att de hade hållt igång. Där fanns nya teckningar och fina gipsfigurer som hon målat. Pusslet jag tagit med var pusslat och memoryt var spelat. Härligt! Du är bäst Line! Hon hade gått upp supertidigt för att komma i tid och hon hade till och med med sig frukost till mig.

Jag hade handlat lite nödvändigheter och fick med såpbubblor till hennes barn som ett förlåt för att jag stal deras mamma en lördagsmorgon. Så satt vi där och åt våra favoritbullar medan Lilja tittade på TV.

Sedan åkte Line och Lilja och jag fick underhålla oss själva.

Senare på dagen var Liljas syresättning runt 92 och behövde inte ha masken på sig. Jag var förvånad över hur fort hon blev bättre. Så jag började hoppas på att vi skulle få åka hem innan kvällen.

Läkaren kom tillbaka och då låg Lilja och sov. Vi kollade syresättningen och den låg väldigt lågt igen så hon behövde hjälp med lite syrgas. Läkaren som känner oss sedan tidigare höll med om att Lilja verkade ha RS. Hon var väldigt blek i ansiktet och slemmig i luftvägarna. Det blev förstås en natt till.

Jag har sagt till personalen att Nelia antagligen blivit smittad så det är bara en tidsfråga innan hon kommer. De kommer ordna med dubbelrum isåfall.

Annonser

Read Full Post »

Vi blir inlagda…

Läkaren ville skicka hem oss eftersom inget tydde på lunginflammation på snabbsänkan eller då hon lyssnade. Då undrade jag om det inte var bra att bara kolla syresättningen först. Det visade sig att Lilja hade en syresättning på bara 82%. Då ångrade hon sig och bestämde om inläggning, syrgas och betapred på en gång.

Det känns så märkligt att sitta här med Lilja när jag har varit här så många gånger med Nelia. För två år sedan satt vi i samma rum då Nelia hade RS. På julafton också då hon hade lunginflammation.
Jag ser henne ligga här alldeles utmattad och förväntar mig att se Nelias ansikte istället. Jag är så trött nu på småtimmarna så det blev lite läskigt att se Liljas ansikte istället. Ungefär som när man sätter skeden till munnen och förväntar sig vaniljyoghurt men det är jordgubbssmak istället, om ni förstår vad jag menar.

Read Full Post »

Gott nytt år till alla mina älsklingar! Jag saknar er och vår fina pappa förstås.

Så här har vi spenderat Nyårsafton;

IMAG0379

IMAG0381

IMAG0390

IMAG0391

Personalen har verkligen överträffat sig själva och serverar Nelias mat riktigt festligt 🙂

Read Full Post »

Nelia har varit dålig ett tag och dagen innan julafton kräktes hon flera gånger men jag antog att det berodde på att magen krånglade för henne. På julafton blev det bara värre och värre. Jag sprang mellan köket och badrummet. Ena stunden förberedde jag julmiddagen och andra stod jag och tröstade Nelia då hon kräktes över badkaret. Hon hade hög feber runt 39 som var svår att få ner. Vi varvade Ipren och Alvedon eftersom de inte verkade tillräckligt länge. Ju längre dagen gick märktes det att Nelia fick allt svårare att behålla maten. Hon bad hela tiden om juice men bara någon minut efter hon fått det så kom det uoo igen. Hon kräktes upp slem då det inte fanns något annat i magen. Det var så jobbigt för henne att hon blev helt utmattad. Hon var med då vi öppnade julklapparna men sov bort mycket av dagen.

När allt julfirande äntligen var överstökat och jag kunde gå från diskhon var jag väldigt orolig för Nelia. Jag kände att det nog var nödvändigt att åka till sjukhuset eftersom hon inte fått någon vätska i sig. Men jag ville inte låta henne vänta ännu längre på att få vätska i sig. Jag gjorde vätskeersättning och Line och jag gick in till Nelia i sängen och började ge henne 5 ml var femte minut. Efter ett tag bestämde vi oss för att åka in för vi såg att Nelia hade svårt att syresätta sig då hon andades djupt med hela magen och bröstet. Line följde med för att hjälpa till att fortsätta med vätskeersättningen hela tiden. Det var så skönt att få sällskap. Vi hade lyckats få i henne 235 ml då vi var framme på akuten.

Jag sa till Line redan i bilen att jag gissade att Nelia hade runt 80 % i syresättning så jag blev inte förvånad när det stämde. När läkaren kom dröjde det inte länge förrän ha sa att Nelia behövde läggas in. Han trodde att det var lunginflammation så Nelia fick ordinerat dropp, bensylpenicillin (intravenöst kåvepenin), adrenalin, betapred och remiss till röntgen. Vi kom till avdelning 23 och fick rum 10. Till slut runt klockan 5 fick vi sova en kort stund innan morgondagens rond.

Jag väcktes av en sköterska som sa att läkaren var där. Han stod vid Nelias säng och sa att vi skulle till röntgen med en gång. Det är inte särskilt trevligt att vakna på det sättet. Jag fick snabbt klä på mig och gå iväg med Nelia som låg i sin säng. Jag lyfte över Nelia till britsen under röntgenkameran och de tog två bilder. Efteråt fick Nelia välja en ring av flera med olika färger. De hade ingen rosa så hon valde blå. Då frågade sköterskan vilken färg Nelias syster ville ha. Nelia fick ta en ring till Lilja också. Hon måste ha läst i journalen att de är tvillingar för jag hade inte sagt något.

Röntgen visade att Nelia hade stråk i sina lungor och att det var lunginflammation. Hon var dåsig hela dagen och såg mest på barnprogram. Senare kom alla syskon på besök. När de hade vaknat på morgonen visste de inget om att Nelia och jag åkt till sjukhuset. De blev ledsna över att se Nelia alldeles svag i sjukhussängen. Lilja grät när hon kramade om mig, hon hade saknat mig. Det var så skönt att få de små armarna runt mig. André busade lite och Nelia gav ett svagt kort leende med ena mungipan. Jag antar att det hon inte ler för att hon är så svag men också för att hon är så torr om läpparna att de har spruckit.

Nästa dag var annandagen och inte så mycket annorlunda juldagen frånsett att vi inte fick besök. Jag fick äntligen duscha i och för sig. Nelia var fortsatt väldigt trött och svag men sent på kvällen började hon sparka med benen under täcket. Det liksom kröp i benen på henne. Jag fick upp henne på benen men hon kunde ju inte gå någonstans eftersom hon satt fast med droppet och med syrgas-slangen. Jag lyckades i alla fall få över henne till min säng och drog bordsskivan över sängen så satt  vi där och pusslade pusslet med jordgubbsLisa som hon fått i julklapp. Vi spelade något annat spel som jag inte kunde reglerna till. Men snart så försökte hon lägga sig ned bakåt. Hon var så trött att hon somnade så fort jag burit över henne till hennes säng.

Idag på ronden kom ytterligare en läkare som jag känner igen sedan tidigare. Han lyssande på Nelias hjärta och sa till studenterna att lyssna efter honom. Han berättade att det kunde vara en form av lunginflammation som Nelia led av, mycoplasma, och att det isåfall behövdes en annan behandling för att få bukt med det. Vi behövde ta blodprov men skulle antagligen inte få svar förrän imorgon. Jag tycker inte att Nelia har blivit något bättre sedan vi kom in så det lät som en rimlig förklaring och jag ville ha svar med en gång så att vi kunde ge Nelia rätt behandling, men det var bara att vänta.

Nelia sov nästan hela dagen idag och hon pratar knappt något frånsett enstaka nej och ja. När vi grejar med henne säger hon ”e bra!” för att vi skall låta henne vara. Hon är allt annat än bra.

Det kom en kvinna från labbet och skulle ta blodprovet på Nelia. Hon fick sticka i tre fingrar för att fylla två rör. Nelia var väldigt ledsen och skvätte ner lakanet med blod när hon försökte hindra oss från att hålla fast henne. Nelia fick än en gång en ring och valde en rosa. DÅ sa hon ”Lilja också” och tog upp en lila ring ur burken också. Jag förklarade att Nelia hade en tvillingsyster och då sa kvinnan att Lilja så klart också skulle få en ring. Inte nog med det jobbiga blodprovet så gick den värdefulla PVK:n nummer två sönder idag och vi fick börja ge henne penicillinet i knappen istället. Efter alltihop så somnade Nelia av utmattning.

André kom senare tillsammans med Lilja. Jag pusslade och gosade med henne. Nelia sov länge men till slut vaknade hon så att hon fick träffa pappa och Lilja. Hon pratade med Lilja och såg plötsligt lite piggare ut. Lilja klappade på Nelia och då klappade Nelia på Liljas hand. Lilja skrattade och tittade på mig. ”Hon klappar mig men det är inte synd om mig” sa hon. ”Stackars Nelia”. Lilja fick de två lila ringarna av Nelia som bokstavligt talat hade kostat både blod och tårar. När de hade gått somnade Nelia igen och sov sedan hela dagen.

Sköterskan som kom här på kvällen berättade att det inte var mycoplasma som Nelia har så hon har fått rätt behandling hela tiden. Hon sa också att det antagligen skulle vända för Nelia imorgon så jag hoppas på det.

Read Full Post »

Tillbaka på 23:an

Det började med att Juni och Ervin fick hosta och hög feber. Några dagar senare fick Lilja det och till sist Nelia. Lite märkligt eftersom Nelia är svampen i familjen som brukar bli dålig först. Nelia blev förstås riktigt dålig och hade det värst nattetid med långvariga hostattacker och kräkningar av den höga febern. Jag var uppe flera gånger för att torka kräk, ta tempen på alla fyra, ge dem alvedon och försöka få i dem vatten. Det var samma visa natt efter natt. Det gjorde inte saken lättare att mannen var i Norge i 10 dagar i sträck.

Igår var äntligen de stora barnen tillbaka på dagis och farmor kom för att passa de sjuka småttingarna så att jag kunde åka till vårt förra hus för att packa och städa. När jag kom hem många timmar senare hade Nelia varit trött och orkeslös hela dagen och vi diskuterade fram och tillbaka om ifall jag borde åka in med henne eller inte. Att farmor som har varit sköterska på infektion var orolig gjorde mig ännu mer orolig. Vi kom fram till att det var lika bra att åka in när hon redan var där som barnvakt än att jag ringde henne senare på kvällen.

Akuten var fullbelamrat. Det låg flera patienter i korridorerna och de såg på oss med matt blick när vi gick förbi. En man satt med elektroder på bröstet och stirrade bara ut i tomma intet. Inne på barnavdelningen var det inte mycket bättre. Vi var flera familjer i väntrummet och vi kunde höra hostande barn från undersökningsrummen. Jag blev förvånad över att träffa en mamma som jag känner där men trevligt att ha någon att prata med. Hennes son var också dålig i någon ruskig förkylning. Det kändes inte bra att sitta där när jag visste att Nelia kunde ha RS och isåfall smitta någon av de andra, eller att vi själva kunde bli smittade.

Efter flera timmar så fick jag träffa en äldre läkare som vi träffat tidigare uppe på neonatalen. Han tittade i öronen och lyssnade på lungorna. Efter en bra stunds lyssnande sa han att han befarade att Nelia hade lunginflammation. Kåvepeninet som hon hade blivit insatt på två dagar tidigare räckte inte längre utan hon skulle få ett bredare penicillin. Dessutom skulle hon få dropp. Hjälp tänkte jag, vilken tur att jag åkte in. Jag blev irriterad eftersom jag inte hade packat för att stanna över natten. Inte hade jag kunnat tro att vi skulle bli inlagda.

Det hann bli sen kväll innan vi fick komma in på avdelningen. Jag var ordentligt trött efter all väntan och vill bara få en säng, men det var mycket som skulle ordnas med innan dess. Blöjor, kläder, handdukar, mat osv. Värst av allt var droppnålen. Stackars Nelia hade blivit väckt gång på gång under dagen och hon var utmattad. När hon väcktes blev hon så orolig att hon fick kväljningar. Det var jobbigt att se henne så ledsen och rädd när hon fick ligga på britsen inne i undersökningsrummet. Två kvinnor förberedde för nålsättningen och de drog bort tejparna med embla från Nelias armar. Det måste ha sett ut som att de drog bort hennes hud när de tog den genomskinliga tejpen och hon blev väldigt ledsen. Jag lade mig bredvid Nelia för att hålla om henne när de skulle sätta nålen och som vanligt fick jag hålla min älskade dotter stilla medan hon försökte vrida sig ur vårat grepp. Det gör ont i hjärtat men ju fastare jag håller henne ju fortare brukar sådana här saker gå och ju fortare kan jag krama och trösta. Tack och lov så funkade nålen på första försöket.

Jag fortsätter skriva imorgon för klockan är snart ett på natten. Just nu ligger iaf Nelia med syrgas men hon har inte längre dropp.

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: