Magiskt

Bakom den här bilden finns väldigt speciella minnen… Det är första gången jag är nära min Lilja.

Lilja skulle byta kuvös och de passade på att mäta och väga henne. Jag stod vid sidan av alldeles paralyserad.

Lilla Lilja vägde 776 gram och hon var 32,5 cm lång och i vecka 28+5, fem veckor ung.

Sjuksköterskorna sa till mig att gå fram till Lilja och först tvekade jag för jag trodde inte det var sant. I en månad hade jag stått bredvid en kuvös och tittat genom plasten. Nu låg hon där alldeles fri utan kuvös och sladdar.

Jag gick fram och pussade henne, luktade på hennes hår och grät. Sjuksköterskorna grät.

De sa att hon såg ut att må så bra att jag skulle få hålla henne i famnen en stund. Det var första gången jag höll min Lilja.

Det går inte att beskriva alla de känslor jag upplevde då, men jag känner dem nu när jag tänker tillbaka. Tårarna rinner idag också. Det är magiskt.

♥

Jag älskar dig Lilja
Då, nu och för alltid

♥

 

 ♥ Tack Nattugglan Carin för allt du gjort för mig och min familj ♥

Read Full Post »

En vissen Lilja

Det är inga konstigheter längre att bo på sjukhus. Vi har gjort det så många gånger nu så jag är van. Jag tror att jag vet att allt kommer gå bra och att vi snart är hemma igen, därför blir det lättare. Det kan bli en vecka eller två då och då. Visst låter det underligt. Även om Lilja inte är lika van som Nelia att bo så här så verkar hon lugn och trygg och det beror ju på vår historia.

Jag kom tillbaka från tentan och det kändes riktigt bra, den här klarade jag. Huvudet kändes några kilon lättare. Inne på rummet satt Lilja med Line och det syntes att de hade hållt igång. Där fanns nya teckningar och fina gipsfigurer som hon målat. Pusslet jag tagit med var pusslat och memoryt var spelat. Härligt! Du är bäst Line! Hon hade gått upp supertidigt för att komma i tid och hon hade till och med med sig frukost till mig.

Jag hade handlat lite nödvändigheter och fick med såpbubblor till hennes barn som ett förlåt för att jag stal deras mamma en lördagsmorgon. Så satt vi där och åt våra favoritbullar medan Lilja tittade på TV.

Sedan åkte Line och Lilja och jag fick underhålla oss själva.

Senare på dagen var Liljas syresättning runt 92 och behövde inte ha masken på sig. Jag var förvånad över hur fort hon blev bättre. Så jag började hoppas på att vi skulle få åka hem innan kvällen.

Läkaren kom tillbaka och då låg Lilja och sov. Vi kollade syresättningen och den låg väldigt lågt igen så hon behövde hjälp med lite syrgas. Läkaren som känner oss sedan tidigare höll med om att Lilja verkade ha RS. Hon var väldigt blek i ansiktet och slemmig i luftvägarna. Det blev förstås en natt till.

Jag har sagt till personalen att Nelia antagligen blivit smittad så det är bara en tidsfråga innan hon kommer. De kommer ordna med dubbelrum isåfall.

Read Full Post »

Vi blir inlagda…

Läkaren ville skicka hem oss eftersom inget tydde på lunginflammation på snabbsänkan eller då hon lyssnade. Då undrade jag om det inte var bra att bara kolla syresättningen först. Det visade sig att Lilja hade en syresättning på bara 82%. Då ångrade hon sig och bestämde om inläggning, syrgas och betapred på en gång.

Det känns så märkligt att sitta här med Lilja när jag har varit här så många gånger med Nelia. För två år sedan satt vi i samma rum då Nelia hade RS. På julafton också då hon hade lunginflammation.
Jag ser henne ligga här alldeles utmattad och förväntar mig att se Nelias ansikte istället. Jag är så trött nu på småtimmarna så det blev lite läskigt att se Liljas ansikte istället. Ungefär som när man sätter skeden till munnen och förväntar sig vaniljyoghurt men det är jordgubbssmak istället, om ni förstår vad jag menar.

Read Full Post »