Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2011

Tiden är obarmhärtig, har aldrig en stund över för att vänta in de som inte orkar gå. Ett barn dör men tiden tar inte ens en liten paus. Föräldrarna ramlar ihop vid vägrenen och ser tiden fortsätta längs vägen. Hur skall man kunna komma ikapp tiden? Livet har ju så bråttom. Om du ser någon vid vägrenen stanna upp och räck ut en hand.

Två år är en lång tid. Hur gick det till?

Hanna, var är du?

Jag älskar brevet du skickade till Juni och jag beundrar din styrka och dina darriga bokstäver! Tack för att du förgyllt mitt liv med insikter om kärlek och livsglädje. Du är kärleken!   ♥

Jag tänker särskilt på din familj idag och skickar kramar med tankekraft.

Två vackra ord skrivna av dig

Din Ambus ligger säkert i Junis säng.

Två små barn har dött de senaste dagarna men vi handlar fortfarande mat, stressar till dagis och sitter på toaletten.

Jag skickar de små begravningsklänningarna i vit spets till gråtande föräldrar. Kan du tänka dig hur litet storlek 26 är? Kan du tänka dig att få ett brev på posten med ditt barns begravningsklänning i, och hur ont det gör att öppna det? Kan du ens i din vildaste fantasi tänka dig hur det är att klä ditt döda barn och kyssa det farväl för sista gången?

Krama dina barn idag som om det vore för sista gången.

Annonser

Read Full Post »

Barnbarn <3

När skall jag få bebisar, frågar Lilja.
När du är lika stor som jag, svarar jag.
Jag vill ha två stycken, säger Lilja
Vad skall de heta då? undrar jag.
Mmmm, Mathilda och Malin, konstaterar Lilja nöjt.

Jag skall ha en bebis, säger Nelia då.
Vad skall den heta då, undrar jag.
Malin! svarar Nelia stolt.
Ja men det heter ju min bebis, säger Lilja lite stött.

Åh vad spännande det skall bli att få se om detta är en profetia 🙂
Det verkar ju som att jag bara får flickor till barnbarn för Juni vill ju ha tre stycken tjejer och Ervin vill ha en tjej om jag inte minns fel. Hans dotter skall heta Delfina 🙂

Read Full Post »

Härlig är sommaren!

Nu är hösten här och det är virus och baciller också. Barnen är tillbaka på dagis och det var bara en tidsfråga innan de skulle få påhälsning av de små krypen.

Nelia har sluppit kräkas hela sommaren. Inte ens när hon var lite rinnig i näsan kräktes hon. Men jag vågade inte tro att det skulle vara över även om det var lockande att hoppas. Det var väl också därför jag inte blev så besviken då Nelia kräktes i helgen. De har något litet halsvirus och hosta som har varit lite jobbigt på nätterna. Jag är så glad att hon bara kräktes en dag och det har redan nästan gått över.

De är så stora nu! Snart fyra år. De pratar och tjattrar hela tiden. De återberättar sagor och fyller i svåra ord när jag lämnar luckor i sagan. Igår satt vi runt bordet och åt kvällsmat då Nelia började räkna oss. Hon kom fram till att vi var fem stycken (barnen och jag). Sedan räknade hon bara barnen för sig och mig för sig. Hon konstaterade också att hon var ett och att alla var ettor. Ett, två, tre, fyra, fem är inte längre bara en ramsa utan matematik, fantastiskt. Tänk att jag får vara med och dela detta med dem.

Lilja upptäckte sina ärr i armvecken förra veckan. Det är ganska stora ärr och hon undrade vad det var. Jag förklarade att doktorn har gjort det när hon var väldigt liten och sjuk. Hon tyckte inte om det men jag berättade att jag var glad över att doktorn gjort henne frisk. Sedan visade jag henne alla ärren på handryggarna och fötterna där mångfaldiga nålar har stuckit henne. Jag bad Nelia komma och så visade jag det långa ärret över sidan från då Nelia hjärtopererades för öppetstående ductus och sedan visade jag Liljas ärr för Nelia.

Det går fortfarande inte en dag utan att jag förundras över att de lever och är här hos oss. Jag är så tacksam. Men när skall jag få tro att de aldrig kommer att lämna mig. Jag önskar min naivitet tillbaka…

Härliga Lilja älskar kläder

Hon älskar också att baka

Read Full Post »

%d bloggare gillar detta: