Läkaren på vårdcentralen tyckte att det var roligt att få se så söta och glada tjejer. Hon tog sig tid och försökte först vinna deras förtroende. Efter att ha låtit Lilja inspektera stetoskopet så gick det bra att lyssna på ryggen och hon hjälpte till att hålla upp tröjan. Läkaren lös med den lilla ficklampan på Liljas hand innan hon tittade i öronen och Lilja satt så stilla och fint. Sedan när läkaren ville titta i halsen gapade hon stort och räckte ut tungan duktigt. Undersökningen gick snabbt och utan protester.
Nelia hade följt med i allt som hände Lilja och när det var hennes tur lyfte hon på tröjan och vände ryggen till. Men sedan när det var dags för öronen ville hon inte riktigt. Första örat gick ganska bra men andra örat ville hon till en början inte alls. Hon satt ändå stilla och fint till slut eftersom Nelia märkte att läkaren tog det så försiktigt hon bara kunde. Det fanns en liten öroninflammation i det örat och Nelia hade ont, då är det inte konstigt att hon inte vill att någon petar i det. Jag hade bett läkaren att inte titta i Nelias hals. Jag förklarade att Nelia kräks så lätt och hon har varit med om så mycket nu det sista. Läkaren höll med om att det var onödigt att bråka med Nelia. Hon sa också att det sällan är halsfluss när det sätter sig i öronen, något som jag inte har hört förut.
Om Nelia hade varit ett från början friskt barn så hade läkaren sagt till oss att vi kunde avvakta ett par dagar, men nu när det här handlade om upprepade öroninflammationer så ville hon sätta in penicillin med en gång. Öroninflammationerna kan annars leda till allvarliga komplikationer.
Jag hade lite snabbt och extremt förkortat dragit tjejernas bakgrund för läkaren då vi kom och hon var väldigt förundrad över tjejerna. Det var verkligen på gränsen sa hon och tyckte att tjejerna var små mirakel. Hon var så tacksam över att ha fått träffa dem.
Mina flickor är mirakel!
Nelia
Lilja
Mirakeltvillingar 