Enäggs eller tvåäggs?

Nu har vi fått svaret 🙂

Hela 200 personer har röstat och 176 stycken (88 %) har röstat på att Nelia och Lilja är enäggstvillingar.

Då kan jag berätta att majoriteten har rätt!

Nelia och Lilja är enäggstvillingar!

Vad innebär nu detta kanske du undrar?

Ett befruktat ägg har alltså delat sig i två halvor där den ena blev lilla Nelia och den andra lilla Lilja 🙂 Det innebär också att de har samma genetiska uppsättning, DNA. Enäggstvillingar är mycket lika varandra och kallas ibland för identiska tvillingar.

Lite fakta om tvillingar:

♦ 2,8 % av alla födslar i Sverige är tvillingfödslar. Andelen tvillingfödslar varierar över världen.

♦ 30 % av svenska tvillingpar är enäggstvillingar.

♦ Andelen enäggstvillingar är ungefär densamma världen över medan tvåäggstvillingar till exempel varierar från att vara färre bland asiater och fler bland svarta. Detta i och med att enäggstvillingar är mer slumpmässigt och tvåäggstvillingar har en ärftlig faktor.

♦ Enäggstvillingar har inte identiska hand- finger- eller fotavtryck.

♦ Enäggstvillingar är alltid av samma kön och mycket lika medan tvåäggstvillingar kan vara av olika kön och är syskonlika.

♦ Tvillinggraviditeter är vanligare bland äldre mammor och enligt trenden att föda barn senare i livet så har också statistiken över andelen tvillingfödslar ökat.

♦ Tvillinggraviditeter är riskfyllda och innebär flera skillnader från en vanlig graviditet. Förutom de fysiska påfrestningarna för mamman innebär en tvillinggraviditet också risker för barnen. En stor risk är en för tidig födsel. Tvillingar föds i snitt i graviditetsvecka 36-37.

♥

Nelia och Lilja berättar för alla de möter att de är enäggstvillingar, de har stenkoll 🙂

.

Read Full Post »

Jag längtar efter ett svar

Vad tid det tar…
Jag är så nyfiken…
Är Nelia och Lilja enäggs- eller tvåäggstvillingar?
Svaret kommer nog när som helst.

Har du inte gissat än?

Read Full Post »

Tvillingar!

Jag vaknade förvånad över att jag hade lyckats somna. Jag blödde fortfarande mycket och jag var säker på att min kropp förberedde sig på att skölja ut det som en gång hade varit ett liv inuti mig. Jag kände hur jag blev mer beslutsam och bestämd. Jag vägrade att ta hand om detta själv. Jag planerade att insistera på en skrapning så som de hade gjort sist gång då jag hade missfall. Det skulle göras snarast och jag tänkte inte nöja mig förrän de ville hjälpa mig. Jag funderade över hur jag skulle förklara detta för Juni. Hon har verkligen sett fram emot den här bebisen. Varje dag sjunger hon för den och hon ser till att jag inte glömmer mina vitaminer.

Jag ringde och på mottagningen undrade de om jag kunde komma in på en kvart, annars fick jag vänta till klockan två på eftermiddagen. Jag tänkte att så sent skulle jag nog inte få en tid för skrapning samma dag. Jag fick panik och vi skyndade oss iväg. Barnen lämnade jag hos svärmor och jag var på mottagningen först fem i tio, 25 minuter för sent. Receptionisten och läkaren tyckte synd om mig och lät mig komma in trots att nästa patient satt och väntade på sin tid klockan tio.

Läkaren gjorde vaginalt ultraljud eftersom jag inte var särskilt långt gången och jag låg och tittade på skärmen, samlade kraft för att bli mer beredd på synen av ett livlöst foster. Det jag istället fick se var något som jag snuddat vid i tanken flera gånger. Men det kunde väl inte vara sant. Läkaren frågade mig om jag också såg, hon tittade underfundigt på mig. Tvillingar! Något i mig brast och tårarna rann ned för kinderna. En av dem verkade ju röra på sig. Levde de? Jodå, båda mådde bra berättade läkaren. Kan det verkligen vara sant… Undersökningen hade inte tagit någon lång stund och hon som satt ute i väntrummet och väntade på sin tur kom nog inte in mer än några få minuter försenat. Det var inte ett psykologiskt drömscenario att hoppa in och ut sådär på fem minuter. Beskedet var så oväntat och omtumlande. På fem minuter hade mitt livs riktning ändrats helt totalt.

Jag åkte hem till min svärmor och jag lugnade henne med en gång med att säga att allt var bra, men sa inget mer. Någon annan skulle få höra detta först. Jag ringde André och svarade på frågan som hängde i luften. Allt är bra sa jag, sitter du ner? När jag berättade kom tårarna på mig. Han frågade om jag skämtade men i samma stund så insåg han att det inte var något som jag någonsin skulle skämta om. Jag hörde hur svärmor förvånat skrattade till inifrån köket. När nyheten hade sjunkit in tyckte André att det allt var lite häftigt med tvillingar ändå, men jag kan tänka mig att han precis som jag tänkte, ”hjälp”.

Vid våra två första graviditeter pratade vi om hur smart det hade varit att få två på en gång. Vi ville ju ha flera barn och vi ville att de skulle komma tätt. Vad naiva vi var då. Den här gången hade vi sagt att nu fick det inte bli tvillingar. Tre barn var lagom för oss, också med tanke på huset och bilen. Vi trodde inte att det fanns en chans att det skulle bli tvillingar nu, tvillingfödslar ligger inte i släkten.

Read Full Post »